Den frågan har jag ställt mig ganska många ggr dom två sista åren.
Jag har egentligen ingenting att beklaga mig över, jag bor ute på landet i ett fint hus med en underbar trädgård, (precis vad jag alltid har önskat mig) jag har en sambo och två hundar. Så vad vill jag komma med det här?
Jo, ingenting spelar någon roll om man inte mår bra själsligt, inga materiella saker, välbetalt arbete, vänner, man, barn, resor, pengar m.m har någon som helst betydelse om man mår psykiskt dåligt.
Jag förlorade min underbara mamma för snart 5år sen, och det är väl ingenting konstigt… alla kommer att förlora sina föräldrar förr eller senare av olika skäl. Men för mig så slutade livet att betyda någonting, en del av mig försvann och jag hade svårt att ta mig upp ur det mörka hål jag hamnat i, det var svårt att acceptera att jag aldrig skulle kunna ringa henne på min rast och på kvällen som vi alltid gjorde… varken få höra hennes röst eller krama om henne.
Man kan säga att det tog mig ungefär tre år att komma tillbaka, med hjälp förstås.. terapi, vänner, sambo, barn …. och min trädgård.
Min mamma älskade att odla, hon hade ett växthus där hon odlade lite av varje, hon tog hand om allting, gjorde inläggningar, sylt, kryddor, saft ,salvor m.m. Hon kom från Norrland och där bodde hon bland fjäll och älvar. En underbar plats som vi nu har fått ta över och vi syskon försöker vårda det på alla sätt o vis. Hon sa alltid att vägen till bra mående är växter, natur och motion. Vi brukade sitta i växthuset och bara lukta … det gav verkligen en inre ro…
